DEN ODUGLIGASTE MÄNNISKAN PÅ JORDEN

Ja hej bloggen, kul att träffa dig också! Här har det minsann varit tyst även om tankarna inte är det. Bloggen är bara en av de tusen saker jag har dåligt samvete för.

Det är bara två veckor till jul och jag påminns över hur dålig jag är som människa. Två veckor till jul och vi har inte ett endaste ett julpynt hemma. Eller jo, två stickade tomtar som mamma hämtade, utan dem skulle det vara så ojuligt som det bara kan vara. 

Jag har alltid älskat julen och har alltid gått och väntat på julafton med ett pirr i magen. Men i år har tiden bara flugit iväg och nu känns det som om det inte är någon idé mera att börja julpynta, vi är ju inte ens hemma på julen.

Jag hinner nuförtiden inte mera pynta alls, varken på påsken eller på halloween. Allt är bara dött, dött, dött. Man känner sig så dålig som människa då. Mamma pyntar alltid massor hemma, så har det varit sen jag var liten. Så på något sätt känner man en press med att man borde pynta. Det är denna materialistiska värld som sätter en sådan onödig press på människor.

Inte hinner vi med Måns gå på gymmet heller. Vi var så taggade i augusti och det började så bra, men sen började tiden ta slut och nu hinner vi dit aldrig. En till grej att ha dåligt samvete för. Och visst, jag vet. Det handlar om att prioritera saker och ordna tid, men jävla kristendomens historia tar all tid i veckan. Tänk att en kurs kan göra så att man känner sig som den odugligaste människan på jorden. Tips! Läs aldrig kristendomens historia, om ni vill behålla ert liv.

Julklappar har jag i alla fall skaffat. Bara två kvar att skaffa, så där har jag ändå lyckats med något. Nästa år ska nog pyntets år, då ska jag pynta alla högtider. Det ska pyntas så in i norden. Det sa jag förra året säkert också.

11.12.2016 kl. 19:46

I DE MÖRKASTE AV STUNDER

Söndagkväll klockan 18 och jag kan äntligen pusta ut. Jag har precis skrivit klart en essä i flickforskning och nu kan jag njuta av lite ledighet. Tills det blir måndag morgon och en ny arbetsdag väntar och som inte slutar då klockan ringer 17. Utan den fortsätter med en till essä i kristendomens historia.

Men tills dess ska jag njuta av att vara ledig. Jag ska äta chips, ligga på soffan och kolla på film. Man ska ta vara på dessa stunder för dessa lediga stunder är allt för få för tillfället.

Det är i de mörkaste av stunder man känner sig svag och tänker "är det här jävla slitet verkligen värt det?". Det är en fråga jag ställt mig själv mig många gånger den senaste tiden. Även om jag vet att det här är bara tillfälligt och även om jag någonstans djupt, djupt i mitt medvetande vet att det antagligen kommer vara så jävla värt det, så kan även den starkaste av människor känna sig svag och undra om det här jävla slitet verkligen är värt det.

Min familj har många gånger påpekat hur två människor som arbetar heltid inte kan ha råd med dittan och dattan. Nå, sparar man till lägenhet på allvar så har man inte råd med just någonting. Är man tvungen att vara tjänstledig två dagar per månad så är lönen inget att hänga i julgranen. Sanningen är att jag aldrig varit så här "fattig", inte ens under min studietid då jag studerade till barnträdgårdslärare. Fattig är jag ju inte på det sättet, eftersom jag har råd att sätta en stor summa pengar på bostadskontot varje månad och betalar hemska summor tillbaka till FPA, men fattig i den bemärkelsen att det som blir över är verkligen inget att hänga i julgranen. Men det är bara tillfälligt, det kunde vara mycket hemskare saker att tacklas med.

Det är också många som frågat mig "alltså hur orkar du med allt, hur har du tid?". Och då menar dom självklart hur jag hinner med heltidsjobb, magister studier och ett freelance jobb. Ja, hur orkar jag? Jag tycker det är roligt och jag älskar att ha många saker på gång samtidigt. Men under den här veckan har jag sagt flera gånger "VITTU jag orkar inte!". Och jag säger det för jag har varit så jävla trött och det finns hela tiden något som borde skrivas eller läsas. Även om jag tar lediga kvällar och tar långa tupplurer fast jag egentligen inte borde, så känns det ibland att man blir galen när det inte finns tillräckligt med fritid. Men sen igen, det här är bara tillfälligt. Våren kommer redan vara betydligt lättare och då kommer jag högst antagligen sitta och rulla på tummarna när det finns så mycket tid.

Men det är bara i de mörkaste av stunderna som det känns så här. Det är bara då när man ser hur alla andra reser runt omkring, hur alla andra redan har sin egna lägenhet eller sitt hus, eller när alla andra redan har en maffig lön. Det är endast då som det känns hopplöst och som tur är det inte ofta det känns så.

Om 5 år kommer jag stå där i min stilrena lägenhet med världens snyggaste outfit, planera vår följande resa och vara så stolt över att ha ett jobb som betalar mig bättre än nu. Då kommer det kännas varmt om hjärtat och jag kommer tänka att det var så JÄVLA värt det, vi lyckades!

23.10.2016 kl. 17:59

DÅ VAR DET SLUT PÅ DET ROLIGA

Perfekt är ordet som beskriver vårt bröllop. Allting var så perfekt och totalt magiskt! Vi älskade allting och alla, det blev just precis som vi ville och till och med lite mer.

Men nu var det slut på det roliga och bröllopet och semestern är över. Imorgon börjar jobbet och alla vardagsrutiner. Dessutom börjar jag ju ett nytt jobb, som vice föreståndare/barnträdgårdslärare på daghem, spännande och nervigt!

Att börja ett nytt jobb är alltid lite jobbigt. Det tar tid att lära känna alla i personalen, lära känna barnen och föräldrarna och lära känna hela huset. Det är därför jag nu vill rota in mig ordentligt i detta hus, nu räcker det med byten. Bara första dagen är över så vet jag att allting kommer vara bra, sen har nervositeten släppt!

Samtidigt som jag har varit på semester så har bloggen också haft semester, men nu är det slut på det också. Känns roligt att vara tillbaka med alla skriverier!

31.07.2016 kl. 20:55

5 VECKOR KVAR

Ett skönt veckoslut bakom mig. Igår var det jättefint väder så vi var i Brunnsparken och tog det lugnt. Man blir så glad av bra väder.

På lördagen var vi på brunsch till Korjaamo. Maten var god men servicen kunde ha varit bättre, dessutom var det ganska dåligt organiserat så jag hann redan bli stressad av allt rådd. Men det var skönt att få sätta sig i färdigt bord.

Jag har räknat och det är 5 veckor kvar till semestern och till att jag slutar här på jobbet. Gud att de här 5 veckorna skulle nog få gå snabbt. Samtidigt vill man ju inte att det ska gå snabbt för då är halva sommaren redan förbi, men sommar känns inte riktigt som sommar när man sitter inne framför en dator alla dagar. Så det är kanske ändå bara bättre att tiden nu går fort!

 

30.05.2016 kl. 10:10

IDAG BLIR DET STORA GREJER!

Idag är det veckans bästa dag, alltså fredag! Alla som läser min blogg har säkert redan lärt sig att jag älskar fredgar. Jag hade stress för några bröllopsgrejer men nu är all stress borta och jag kan känna mig lugn igen!

Men idag är ingen vanlig fredag utan idag är det en spännande fredag för vi skall på ringuppköp idag. Vi ska köpa min och Måns vigselringar. Måns har haft redan en förlovningsring men han skall få en ny eftersom den han har nu är en silverring som var billig och inte så hållbar.

Jag har en idé om hurudan vigselring jag skulle villa ha men vi får se vart budgeten räcker. Jag behöver inte ha någon super blingbling ring med stora diamanter, det viktigaste är ju ändå att jag får gifta mig med världens bästa Måns!

Efter ringuppköpet blir det nog säkert bara slapp i soffan för fulla muggar. Jag tänker mig jordgubbar med grädde och något bra på TV, det skulle passa mig fint!

Ha en bra fredag!

27.05.2016 kl. 09:06

BILDER FRÅN VECKOSLUTET

På lördagen var det stort loppis i Nordsjö där min äldsta syster bor. Jag är inget större loppisfan så jag satt vid stranden och väntade på att Henrietta och mamma skulle bli färdiga med sin runda. Det var jättefint väder så det passade riktigt fint att sitta i solen på stranden. Efteråt gick vi till min andra syster, Victoria, för att äta lunch. 

Jag hade gett som morsdags gåva till mamma ett presentkort som inkluderade en dagstrip till Åbo med lunch. På söndagen blev resan av och vi strosade runt i Åbo hela dagen. Vädret var på topp så det var ljuvligt att gå ute. Vi shoppade lite, åt lunch på AussieBar båten, åt glass på torget, satt och kollade på människor och bara njöt av vädret. Det var riktigt roligt!

Nu har en ny vecka precis börjat. De har lovat sjukt bra väder så det kommer vara sjukt tråkigt att sitta inne på ett kontor! Nu är det inte länge kvar mera av maj månad och det känns så jävla skönt!

23.05.2016 kl. 09:20

TGIF

Jag har precis sattit mig i soffan med ett glas cola, så skönt! Jag har diskat, satt på en maskin med tvätt och nu tänker jag bara slappa i soffan. Den här veckan har varit stressig och nu känner jag i hela kroppen att jag är färdig med den här veckan. Jag har veckostädningen ännu kvar, men jag tänkte att NÄE, jag ska också någon gång bara få ta det lugnt om det känns så. Jag behöver inte alltid hinna göra allt på en gång, det är en dag imorgon också. Jag har ju haft migrän nästan hela veckan och nu värker det igen. Kroppen kanske försöker säga något åt mig och därför tänker jag inte stressa nu, jag hinner göra hemarbeten imorgon. Tack och god natt!

 

 

20.05.2016 kl. 21:44

KÄNSLOLISTAN

​1. Vad gör dig riktigt glad?

När Måns säger något fint åt mig, veckoslut, nya kläder, när jag får saker gjorda.

2. Vad gör dig ledsen och arg? 

Gräl, orättvisa, om det sker tråkiga saker på jobbet.

3. Hur hanterar du sorg?

Jag ger tid åt mig att vara ledsen och nedstämd, gråter, lyssnar på sorgsen musik och gråter, tänker på alla minnen som har med sorgen och göra.

4. Vad har skadat dig mest i livet?

Jag kan inte säga att någonting skadat mig. Jag har blivit mobbad, dumpad och mina föräldrars skilsmässa var jobbig, Men inget av detta har skadat mig, det har bara gjort mig starkare.

5. Vad i livet har gett dig mest glädje?

Det att jag träffade Måns och vi bestämde för att dela liv OCH min examen.

6. Vilka känslor tänker du på när jag säger musik?

kärlek, glädje, melankoli.

7. Känslig eller känslosam?

Känslosam

8. Hur ofta gråter du?

Nå en gång i veckan är kanske inte helt sant, men jag gråter ganska ofta. Jag gråter då det behövs.

9. Visar du mer än vad du känner, eller känner du mer än vad du visar? 

Jag känner mer än jag visar. Men då det kommer till min kärlek för Måns så visar jag nog mina känslor till 100 procent. Men i alla andra fall så känner jag mer än jag vad jag visar.

10. Blir du lätt irriterad?

Hmm... Jo jag blir nog väl relativt lätt irriterad, men det kan nog också gå lika lätt över.

17.05.2016 kl. 15:28

DET BÖRJADE NÄSTAN DÅLIGT

Idag på morgonen då jag vaknade tänkte jag först "åh nej, helvete jag vill inteeeee". Kändes väldigt svårt att komma upp från sängen idag. Efter att ha vridit mig i sängen och scrollat lite instagram så tänkte jag "okej, det finns inget annat alternativ än att bara sätta igång". 

Efter att jag fixat mig kollade jag mitt konto och märkte att lönen hade kommit redan idag. Bestämde mig för att betala alla räkningar direkt. När det var klappat och klart for jag via vår närbutik och köpte en croissant till frukost. Plötsligt, så var den här dagen inte så illa ändå. Känner en sådan harmoni just nu, jag tycker att det alltid känns så skönt när alla räkningar är betalda. Även om det lite är så här att money comes and money goes, men känns ändå så skönt. 

Dessutom är det ju redan torsdag idag vilket betyder att det inte är länge kvar till veckoslutet. Jag ser verkligen fram emot detta veckoslut, det ska bli så roligt! På lördagen blir det badminton och på kvällen Eurovision party. På söndagen åker jag till Tallinn med Eve. Alltså har jag mycket roliga saker att se fram emot och det gör mig glad. Det gäller att hitta de där små positiva sakerna även om vissa dagar kan kännas lite så där nej helveteeee jag vill inteee!

12.05.2016 kl. 10:12

ALDRIG HADE DU TROTT DET HÄR!

Idag tänkte jag köra med en lite rolig grej. Jag ska presentera 15 random faktan om mig själv. Genom att läsa bloggar och kolla på människors instagramflöden så bildar man ju sig en någonslags uppfattning om en människa. Den uppfattningen kan ju dock oftast vara helt fel.

Här är 15 random faktan om mig:

1. Jag tycker egentligen inte om te, men för att vara trevlig brukar jag tacka ja till te. Det blir allitd så jobbigt när jag inte dricker kaffe heller.

2. Då jag är ensam hemma tycker jag om att ha show. Och med show menar jag att jag sjunger och dansar och leker att jag har konsert.

3. Jag gillar fortfarande att titta på Disney filmer även om jag är vuxen. Måns förstår sig inte på det.

4. Jag är ur usel på att lämna tillbaks bcöcker till bibban och får därför ofta böter.

5. Som tonåring kunde jag sova hur länge som helst på veckosluten, idag vaknar jag senast 9.30.

6. Jag ÄLSKAR att åka på kryssning!

7. Jag kan vara ganska blyg i början men once you get to know me så är jag ganska bubblig.

8. Universitetstiden ändrade mig, jag blev samhälls- och politik intresserad. Jag har blivit mer accepterande, ser på världen med helt nya ögon och är mycket mer intresserad av att engagera mig i samhällsfrågor.

9. Jag har alltid älskat Sverige och villat flytta dit. Atmosfären, människorna, miljön, ah helt fantastiskt!

10. Måndag-torsag talar vi finska med Måns. Det har börjat rulla på bättre och det känns hela tiden lite mer naturligare att tala finska med honom.

11. Jag hatar att cykla

12. Tappade min oskuld när jag var 17 år. Kändes då som att jag var helt "för gammal" jämfört med mina vänner. Idag är jag glad att jag väntade.

13. Jag är livrädd över att jag inte skulle kunna få barn, det skulle vara en mardröm för mig!

14. Jag älskar McDonald's! Skulle kunna äta det varje dag.

15. Jag kan äta omelett och äggsmör men kokta ägg äter jag helst inte.

Det var 15 random fakta om mig, det var ju ganska lätt att komma på saker. Skulle nästan kunna skriva 15 till!

11.05.2016 kl. 11:50

NÄR LIVET TAR NYA SVÄNGAR

Så var det måndag och ny vecka igen. Det känns som att tiden nu igen bestämt sig för att gå väldigt långsamt. Jag vill att det ska vara slutet på juni. I slutet på juni kommer jag nämligen jobba sista dagen som Head of Pedagogy, i alla fall på heltid. Det har varit en väldigt tung vinter och vår arbetsmässigt. Jag har verkligen fått ta och fundera vad är det jag påriktigt vill göra. Efter flera om och men beslöt jag mig för att ta tag i saker och ting istället för att bara känna mig missnöjd. Jag har lärt mig en massa saker under min tid på Moomin Language School men jag känner ändå att saknaden till fältet och att få arbeta med barn är alldeles för stor. Jag är inte färdig med att arbeta som barnträdgårdslärare på fältet, så är det bara!

Det är ju kanske inte många som frivilligt skulle gå med på att gå ner i lön och få sämre arbetstider, men det vill jag. Inga pengar i världen kan få mig att ändra mitt beslut. Jag älskar att få vara tillsammans med barnen och hitta på saker med dem, att få planera verksamhet och ta itu med de utmaningar som finns på fältet. Det är därför jag valde att bli barnträdgårdslärare. Dessutom har jag fått chansen att bli vice föreståndare på mitt nya daghem och den erfarenheten kommer vara guld värd!

I augusti ska jag börja på daghem igen och det känns helt super! Mina dagar nu på mitt nuvarande jobb är som att åka på en berg-och-dal-bana. En dag tycker jag det är intressant och en annan dag tycker jag att jag inte får utvecklas pedagogiskt och använda mig av min pedagogiska kunskap så mycket som jag skulle villa. Tyvärr, är de flesta dagar sådana, att jag känner att jag inte gör det jag innerst inne vill. 

Jag skall dock inte lämna min baby helt och hållet. Nej då! Det här digitala språkbadet har ju blivit lite som en baby för mig, det har varit ett enormt jobb att bygga upp det och vi är inte färdiga ännu. Från och med hösten kommer jag arbeta freelance baserat och jag tror det kommer passa mig mycket bättre. Då blir det passlig kombination av att få jobba på fältet och att sitta framför datorn och jobba. Att ha kontorsarbete i den här formen på heltid är inget för mig, det har jag nu fått klart för mig.

Livet tar nya svängar alltid nu och då. Jag trodde ju att jag skulle arbeta på mitt nuvarande jobb ända tills vi flyttar till Sverige om några år, men så blev det inte. Det är väl det som är det fina med livet, man vet aldrig vad som kommer att hända. 

09.05.2016 kl. 10:43

NÄR FINNARNA VAKNAR TILL LIV

Nu är det äntligen vår! Vilket underbart väder vi har här i södra Finland, wow! Det är roligt hur man varje år blir lika glad över solen och värmen. Det händer ju varje år sen till slut, men ändå måste vi bara förundras över att "tänk, nu är det soligt och varmt". Man är liksom aldrig helt hundra på att det nästa år igen kommer sol och värme.

En annan rolig grej med våren och sommaren är ju att det är då som finnarna vaknar till liv igen. Plötsligt blir detta deppiga vodka älskande folket spralliga och livsälskande varelser. Nu vet jag ju att jag lite överdriver och drar alla under samma kamm, men ni måste ju medge att det är lite roligt. Även om vi alla inte skulle vara deppiga under de kalla och gråa höst/vintermånaderna, så väcks vi nog upp på ett helt annat sätt du solen skiner och fåglarna sjunger. Vi är ju faktiskt som Mumintroll alla. Vi lever livet och mår så bra då vi har sol och värme här.

Eftersom det var så varmt och soligt igår så strosade jag på stan igår en stund, bara för att. Jag var så himla glad så jag ville vara ute och njuta av vädret. På kvällen for vi med Måns till senatstorget och satte oss vid Domkyrkans trappor och sög i oss det sista av kvälls strålarna, så promenade vi lite på salutorget och tyckte att det var så himla romantiskt, lite ironi där! Men visst är det bra att det finska folket får lite hopp om livet alltid så här till våren och sommaren. Den här våren och sommaren tänker jag njuta så himla mycket av det vackra vädret. Varför går man inte mer ofta och tar promenader vid salutorget? Det är ju jättevackert där och herregud det är inte ens långt ifrån hemmet!?

Bilden är tagen på vappen för två år sedan, våren 2014. Inte visste vi då att vi skulle ha Royal Wedding 2016. Sommaren 2014 friade Måns till mig, några månader efter denna bild.

Vappen 2016. Min studentmössa som jag är så stolt över!

03.05.2016 kl. 12:15

VIGSELMÖTE

Igår, på söndagen, hade vi vårt vigselmöte med prästen. Måns och jag fick först berätta hur vi träffats, varför vi valt just varandra och hur vi ser på äktenskap. Jag tyckte verkligen om diksussionen och det var så roligt att få berätta, jag skulle gärna ha kunnat stanna längre och diskutera ännu mer. 

Efter det gick vi igenom själva vigseln, vilka moment som hör till och hur det i praktiken ska gå till. Vi ska välja bibeltexter och psalmer, vilket vi faktiskt gjorde redan igår kväll. Det är så spännande och roligt!

Vår präst är jättetrevlig vilket känns skönt. Ingen som trugar för mycket kristligt på en utan en kvinna med fötterna starkt på marken. Hon var hjälpsam och det kändes naturligt att kunna berätta saker och ting för henne. Jag tror vår vigsel kommer att bli jättefin.

Efter vigselmötet for vi på lunch till Rosso inne i stan. Vi har inte på länge ätit ute så det kändes så roligt och behövligt. Jag älskar verkligen Måns så mycket och allting känns så himla bra! Gud vilken klisché men det är så sant!

25.04.2016 kl. 13:44

VARFÖR VÄLJER JAG ATT SMINKA MIG?

Precis som rubriken säger, tycker jag att det är ett val varje människa gör. Sminkar jag mig eller sminkar jag mig inte. Mitt enkla svar skulle vara att jag sminkar mig för att jag vill det, jag väljer själv att jag vill sminka mig.

Men även sminkning kan bli något mycket större och ett ämne som man kan debattera om hur mycket som helst.

Så här ser jag ut utan smink:

Och så här ser jag ut med smink:

Jag har inte använt någå filter eller ändrat på något i bilderna, utan det här är helt och hållet jag. Det är ju en viss skillnad på bilderna, men inte ändå så jättestor skilland tycker jag. Enligt min åsikt så använder jag inte så mycket smink, i tonåren använde jag mycket, mycket mer!

Jag började sminka mig när jag kanske var 11-12 år, kommer faktiskt inte ihåg helt exakt. Dels började jag sminka mig för jag kom väldigt tidigt in i puberteten och fick dålig hy. Jag hade mycket finnar och nippor. Jag kände mig ful och det kändes som om ingen annan flicka i hela världen hade dålig hy. Dålig hy är något som präglat hela min tonårstid och jag hade väldigt dåligt självförtroende angåede just min hy. Jag provade alla möjliga produkter men inget hjälpte. Det var sällan jag gick utan smink, t.o.m. på veckosluten hade jag smink även om jag bara följde med mamma till butiken. Jag kände mig väldigt ful och osäker ifall jag inte hade sminkat mig.

När jag var 16 år började jag äta p-piller för min hy. Efter ett tag började det hjälpa och min hy blev hela tiden lite bättre. Men jag ville fortafarande inte visa mig utan smink, jag var ju tonåring och jag tycker tonåren är egentligen väldigt jobbiga. Man är så osäker och man bryr sig så himla mycket om vad andra tycker och tänker om en. Jag började sällskapa med min första riktiga pojkvän och med honom kunde jag vara utan smink, men jag kände mig fortfarande osäker och visade mig helst med smink framför honom.

Men åren går, man växer, blir mer mogen och man blir självsäkrare. I gymnasiet hade jag redan ganska bra självförtroende gällande min hy, speciellt sen i slutet på gymnasietiden. Då kunde jag nog helt bra vara utan smink på veckosluten och så, men jag sminkade mig nog till skolan. Det roliga är ju att jag alltid egentligen haft ett ganska bra självförtroende, jag har alltid gått min egen väg och klätt mig precis som jag villat, även om jag blev mobbad typ hela min skolgång. Men då det kom till mitt ansikte, var jag så himla osäker.

Idag skulle jag inte kunna mindre bry mig vad andra tycker och tänker om mig, jag ödslar inte energi på sådant. Så länge Måns tycker jag är snygg så räcker det för mig. Jag menar självklart inte att jag skulle låta bli att bry mig om mitt utseende, men jag söker inte bekräftelse från andra. Jag är väldigt mån om mitt utseende och tycker om att fixa mig, men jag gör det för mig inte för någon annan. 

Idag kan jag helt bra gå utan smink utan att dessvärre fundera på det. Jag vet själv att jag inte är någon dess större skönhet, men med åren börjar man acceptera det. Alla kan inte vara supermodeller och missar. Förstås blir jag osäker ibland om jag t.ex. går på stan utan smink, men det brukar oftast gå ganska snabbt över. Nuförtiden sminkar jag mig alltid på veckan, men på veckosluten blir det mer och mer så att jag är utan smink. Det beror lite på vad jag gör och vart jag är påväg. Men idag väljer jag att sminka mig för att jag vill och jag gör det för mig. Jag tycker man ser piggare och fräschare ut med smink och som sagt så tycker jag om att fixa mig. Numera är det inte en mask jag lägger på mig för att dölja min osäkerhet utan idag är det något jag väljer att göra för att jag vill. Det känns så himla skönt, att inte mera behöva gå omkring och fundera så mycket på vad andra tycker och tänker. Sen har jag förstås en svaghet som gör att jag ofta jämför mig med andra, men det handlar inte om smink utan om andra saker. Det kan vi ta i ett annat inlägg. 

Skönhetsidealen är helt förvrängda i dagens samhälle tycker jag och det finns en enorm press på att man ska se bra ut, vara smal och blablabla. Det är så synd tycker jag. Men det är väl något man bara lär sig med åren, att acceptera sig själv och inse att alla kan inte vara skönheter. 

MEN, det är en sak gällande sminket som jag inte riktigt kan förstå och som jag också tycker att blir mer och mer av någon slags hype. Jag har (igen en gång) läst på olika bloggar om hur mammor slutat sminka sig för de vill vara en god förebild för sina barn. Ja okej, det vill väl alla föräldrar vara. Men jag tänker inte sluta sminka mig bara för att jag får barn. Varför skulle jag göra det? Jag kan nog vara en hur bra förebild som helst åt mina barn även om jag har smink på mig. Smink tycker jag att faktiskt är en grej men helt bra kan säga "sen när du blir äldre och vuxen, sen kan också du använda smink". Kanske inte åt dom minsta barnen kan man förklara varför mamma sminkar, men då barnen blir lite äldre kan man faktiskt redan ha en massa olika diskussioner. Även diskussioner om att smink är något vuxna kan använda men något som inte barn skall eller behöver använda. Det är min åsikt, det finns tusen andra åsikter om den saken också!

25.04.2016 kl. 10:59

HERREGUD GER DU SOCKER ÅT DITT LILLA BARN!?

Jag har stött på en och annan mammablogg och det känns som att det här med socker och barn har blivit en väldigt stor grej, nästan som att det är en ny trend att inte ge socker åt barnen.

Jag har själv inga egna barn ännu, så det finns ju en risk att alla småbarnsmammor där ute nu blir riktigt förbannade. Men jag är en barnträdgårdslärare och har handskas med ett och annat barn, så jag kan tala ur ett pedagogiskt perspektiv. Då det kommer till saker som nu då t.ex. socker som går hand i hand med hälsan, så bör vi komma ihåg att det finns flera olika perspektiv att se på saker.

Jag tycker att det har blivit värsta hypen nu med att inte ge socker åt sina barn, "herregud låter du ditt lilla barn äta godis". Socker är ohälsosamt, det vet vi flesta. Vi vet också att småbarn behöver få mångsidig och näringsrik kost för att växa och må bra. Det behöver vi alla.

Men kära nån, ta det lugnt! Det är faktiskt inte hela världen om man äter tårta och kex t.ex. på en födelsedagsfest. Jag tror absolut inte att förbjudandet är den rätta vägen att gå. Det som man istället borde lägga fokus på är att se till att barnen får tillräckligt med MOTION och att t.ex. godis och sötsaker inte blir EN DÅLIG VANA. Förbjuder du ditt barn hela tiden kommer det bara väcka uppror hos ditt barn. Att höra nej, nej, nej, gynnar ingen, så är det faktiskt. 

Det vi borde vara mycket mer oroliga över är det faktum att våra barn inte rör på sig tillräckligt mycket. Småbarn sitter allt mer framför TV:n eller sitter och spelar med datorn eller någon surfplatta. Det finns familjer där man knappt går ut med sina barn och gör saker tillsammans. Är inte det ganska hemskt? Rekommendationen säger att småbarn ska röra på sig 2 timmar per dag. Det läggs allt mer press på daghemmen och personalen för i dagens läge ska allting ske på daghemmen. Då ställer jag nog frågan var ligger föräldrarnas ansvar? Enligt språkstrategin på Helsingfors stad ska barnen höra åtminstone 3 sagor per dag, läser man i vilan så räknas det inte. Vet ni hur en dag på daghemmet ser ut? Jag kan berätta för er att det ofta känns svårt att kunna få 3 sagor in i dagens rutiner, för att det finns så mycket som man borde hinna med.

Då det kommer till att ge socker åt sina barn, tycker nog jag att ansvaret är hos föräldrarna och andra vuxna. Det är vi vuxna som skall lära barnen hälsosamma levnadsvanor och framför allt skall vi lära barnen hur man äter med MÅTTA! Det, att man låter sitt barn få lite godis en gång i veckan är inte en katastrof så länge vi gör det med måtta. Man behöver inte köpa en mega godispåse, man behöver inte dricka 1,5l läsk, man behöver inte VARJE vecka få godis. Men visst är det trevligt att någon gång få det. Jag tycker att det faktiskt är helt okej att efter en rolig familjedag gå på McDonald's och äta. Det ska vara måtta och inte total förbud. Lär sig barnen redan från små hur man använder socker i måttliga mängder så tror jag att det bär ut längre än att man total förjuder socker och barnet aldrig får något gott.

Jag är ingen toppen förebild själv, jag har ännu en bit att gå, så det är ju tur att jag inte ännu har barn. Jag har själv växt upp i ett hem där vi inte hade godisdagar och det fanns allt som oftast cokis hemma. Mina föräldrar ville ge oss det som dom själva inte hade fått i sin barndom. Det var roligt som barn, men nu i 20-års åldern känns der ju inte lika roligt när man får kämpa med det där eviga cokis suget. Där kommer vi igen till att det är mycket bättre att lära måtta redan från det att man är barn. 

Den dagen då jag hoppeligen får barn, kommer jag att göra mitt allt för att lära hälsosamma levnadsvanor åt mina barn. Men jag kommer absolut inte förbjuda mina barn socker helt och hållet. Jag vill lära mina barn att socker och sötsaker är gott nu och då, men det är absolut inget som man behöver varje vecka. Jag har aldrig förstått mig på dessa familjer som man ser ibland på McDonald's, föräldrarna äter hela menyer med läsk och pommes medan barnen får nöja sig med mjölk och morötter. Liksom c'mon. Vet ni hur mycket e-ämnen de finns i dom där morötterna så att dom ska hållas fräscha? Går man på donkken så går man, låt barnen också då få det ni själva äter, men se till att det inte blir en vana med att gå till donkken. Mina barn ska nog få gå på donkken med mig, men absolut inte lika ofta som jag själv gjort i mina dagar.

Med detta sockriga inlägg vill jag önska er en riktigt härlig fredag! Köp det där veckosluts snasket med måtta!

22.04.2016 kl. 09:37