FINNS DET NÅGOT MELLAN TROENDE OCH ATEIST?

Publicerad 13.06.2016 kl. 21:26

Kan man vara semitroende? Måste man vara antingen eller, troende eller ateist, eller kan det finnas något där i mellan?

Igår var vi till Johanneskyrkan på gudstjänst, det var andra gången denna vår som vi var på gudstjänst. Jag har i flera år villat gå på gudstjänst men tröskeln har varit alldeles för hög. Att gå tillsammans med Måns känns mycket lättare. Jag kan absolut inte säga att jag är tronde, eller jag menar kanske mer så där supertroende, men något andligt finns det i mig eftersom jag inte skulle kunna tänka mig att skriva mig ut ur kyrkan. Det kändes som en självklarhet att gifta sig i kyrkan och ifall vi någon dag skulle få barn så skulle jag definitivt villa att barnen blir döpta.

Jag upplever att kristendomen är en ganska accepterande religion. Jag tycker också att kyrkan försöker anpassa sig till dagens moderna samhälle. Jag kan inte säga att jag står för allt det som står skrivet i bibeln och jag har svårt att tro på allt som finns i bibeln. T.ex. känns Big Bang teorin mycket sannolikare än att någon som Gud skapat denna värld. Även om kristendomen enligt mig är en relativt accepterane religion, så är ändå t.ex. kvinnorollen någotlunda kränkt i bibeln, det kan jag inte heller stå för.

För mig är religionen och kristendomen kanske mer det som berättar om moral och etik och något därifrån värdena kommer ifrån. T.ex. de tio budorden makes totally sense för mig, enligt dom kan jag definitivt leva. De tio budorden är grunden till en sund värdegrund. Jag kanske upplever att från kristendomen får man svar på moraliska och etiska frågor, inte alltid och hela sanningen, men mycket. Det finns saker i bibeln jag kan tycka om och tro på men det finns också en hel del jag inte kan stå bakom, alltså anser jag mig vara semitroende.

Om jag säger till någon i min bekantsskapskrets att jag skall på gudstjänst så himlar man med ögonen eller tänker nääääämen vad faaaaaan. Man blir genast stämplad som en supertroende, eller himouskovainen som man säger på finska. Och jag förstår dem helt, det är just precis så som samhället ser ut idag. Det är inte så många mera i dagens läge som går på gudstjänst, så om man gör det måste man vara supertroende.

Jag tycker det på något sätt känns lugnande att gå på gudstjänst och jag tycker om att sjunga psalmer. Dessutom kan prästen hålla predikan om aktuella saker i samhället, man kan få något att tänka på eller man kan få insyn på saker från en annan synvinkel. I en timme sitter man bara där i lugn och ro, en bra motvikt i en annars stressig värld.

Kanske det viktigaste inte är vad man tror på utan att man tror. Man behöver kanske inte tro helt till 100% på allt som står skrivet i bibeln, men det kanske är bra att man ändå tror på någonting? Ateister tror ju också egentligen, de tror på att det inte finns något att tro på, typ. Det väsentliga är kanske tron, inte det hur sant skrifterna är. Hur låter det i era öron?

Eftersom jag bara till en del tror och kan stå för det som finns skrivet i bibeln anser jag mig vara semitroende. I min värld kan man vara semitroende. Jag tänker fortsätta gå på gudstjänst för på något sätt ger det mig något. Och nej, jag är inte supertroende för det, jag är semitroende.

Kommentarer (5)
Spamfilter
Skriv siffran 1 med bokstäver:
jag har hört ett uttryck som tapakristitty och jag har för mig att det heter kulturkristen, men så hänvisar man till de som hör till kyrkan men går inte dit förutom julen, ev.påsken, och andra tillställningar som dop, giftermål etc... men man kan säkert tolka på begreppet hur som helst :)
Ronja14.06.16 kl. 13:45
Jag tror det mesta inom religionen är en tolkningsfråga ;)
14.06.16 16:14
Jättebra text, tänker oxå ungefär såhär!
Simon15.06.16 kl. 09:59
Tack! Vad roligt att det finns andra som tänker som jag :)
15.06.16 15:53
Så glad din text gör mig. Just det sätt på vilket du förhåller dig till de andliga frågorna, tror jag att är det mest "kristna" sättet att hantera dem. Man skall inte svälja allt. Jesus klandrade fariseerna för att de höll fast vid regler som de inte själva förstod. MEn man behöver också våga övervinna sin egen rädsla och sina egna begränsningar.
Det där med att trp 100% på det som står i Bibeln faller på sin egen orimlighet. Bibeln är inte skriven som en biologibok. Eller som en geografibok. Den gör inte anspårk på att sitta inne med den totala sanningen i alla frågor. Bibeln beskriver världen sådan som den tedde sig för dem som skrev texterna. Annars skulle allt ha blivit obegripligt för dem. (Ungefär som Einstains relativitetsteori ter sig förbryllande för mig när någon uttrycker den med hjälp av fysikens formler). Men det finns en hel del i Bibeln som kan vara sant trots att vi tycker det verkar otroligt. Att vara kyrka handlar, enligt mig, om att tillsammans granska och pröva om det kan vara sant. Och vad det isåfall betyder i mitt liv.
Hoppas ditt sätt att tänka smittar av sig på många andra.
Tack!
Stefan Forsén15.06.16 kl. 15:00
Det är alltid roligt att höra när ens texter gör någon glad :)
15.06.16 15:54
Javisst kan man vara semitroende som du kallar det. Jag kallade lange mig sjalv for "light-Christian", haha! :) Det tar tid att forsta sig pa Gud och Kristendomen, det ar lite som en resa med flera olika stadier tanker jag.
The Futurista28.06.16 kl. 19:08
Vilket intressant inlägg! Jag pluggar till präst och tjänstgör nu som en sorts halvpräst i en församling i norra Sverige. Enligt mig har du en bra poäng, som jag predikade för någon helg sen: huvudsaken är att du tror. Klokt och insiktsfullt av dig att skriva det.
Du har många kloka inlägg och ditt hår till din vigsel, såå vackert!
Stor kram & lycka till med allt!
Elena21.08.16 kl. 07:56

Hej och välkommen!

Bloggen Vitatygtossor drivs av en 23-årig finlandssvensk kvinna, bosatt i Helsingfors. På bloggen kan du läsa om allt mellan människor&samhälle till sex&romantik. Ja, allt som ryms med i en helt vanlig vardag. Jeanette heter jag!

 

Instagram: jeanette.kos

E-mail: shanttu93@hotmail.com

 

 

 

 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

Kategorier

Senaste kommentarer