HUR BLIR MAN EN BRA FÖRÄLDER?

11.08.2016 kl. 19:51

Som med så mycket annat här i livet, funderar jag nu redan på hur man blir en bra förälder, innan jag ens har något barn. Men jag jobbar ju med barn och familjer och ser en och annan förälder så det är ju kanske självklart att man då själv också reflekterar över sina kommande fostringsprinciper.

Som barn (och vuxen) skriver man nästan allitd på mors- och farsdagskortet "världens bästa mamma" eller "världens bästa pappa". Så här i vuxenålder har man ju börjat inse att det inte alltid är så. Jag tror inte att man kan vara världens bästa förälder, en förälder som skulle toppa alla andra föräldrar i hela världen. Jag tror man kan vara världens bästa förälder åt sitt eget eller sina egna barn, och med egna barn menar jag nu inte att det måste finnas ett biologiskt band. Man kan vara det allra bästa för just sitt barn, men det finns inget svar på hur man blir världens bästa förälder.

Jag vill och behöver inte bli världens bästa förälder, även om jag gärna är bäst på det jag gör, men i ett föräldrasammanhang tror jag att det är lite väl ambitiöst. Men jag vill ändå kunna bli en bra förälder, det allra bästa för mina barn. Hur blir man det då?

Jag och Måns har pratat en del om hur vi skulle villa fostra våra barn. Vi har diskuterat språkfrågor, hurudant dagis och hurudan skola man borde välja. Ska barnen ha mycket hobbyn eller lite hobbyn? Ska den ena jobba mindre för att kunna vara hemma mera, och så vidare. Ni förstår grejen.

Det jag egentligen är mest orolig för är att barnet skulle välja en dålig bana i livet. Tänk om mitt barn inte kommer klara sig i skolan, tänk om mitt barn inte är intresserad av att studera och göra något av sitt liv, tänk om mitt barn börjar umgås med "fel" sorts människor. Tänk om mitt barn blir raka motsatsen till mig själv?

Jag funderade på det här senast idag då jag åkte till jobbet och jag sa åt mig själv: det är bara att acceptera det, du kan inte skydda ditt barn ifrån allt ont och du kan inte välja allt för ditt barn. Barnet, eller snarare ungdomen, måste ta sina egna beslut och då får man hoppas att det man försökt lära sitt barn har i den stunden burit frukt.

Det jag kan göra är att ge mitt barn sunda värderingar och ett stabilt liv. Det jag kan göra är att vara ett gott exempel, engagera mig i barnets liv och ge en massa kärlek. Det jag kan göra är att få mitt barn att känna sig älskad, finnas där för barnet och se till att barnet har det bra. Sen är det bara att hoppas att allt det i slutändan har gett något och att barnet lärt sig något. Man kan bara hoppas att det man ger är tillräckligt.

 

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 6 med bokstäver:

Hej och välkommen!

Bloggen Vitatygtossor drivs av en 23-årig finlandssvensk kvinna, bosatt i Helsingfors. På bloggen kan du läsa om allt mellan människor&samhälle till sex&romantik. Ja, allt som ryms med i en helt vanlig vardag. Jeanette heter jag!

 

Instagram: jeanette.kos

E-mail: shanttu93@hotmail.com

 

 

 

 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

Kategorier

Senaste kommentarer